One of my kind

Vilken vecka det var och blev! Jag har seglat med Ostindifararen Götheborg mellan Kalmar och Karlskrona den 17/8 - 24/8. För att ge denna resa ett rättfärdig beskrivning måste man ta hela denna fantastiska historia från början.

Lördag 16/8: Mamma hade kopplat att Ostindiefararen Götheborg hade lagt till i Kalmar hamn och åkte in för att titta på den. Hej hopp sa jag och förberedde mig för den stora kräftskivan som skulle inträffa senare samma kväll. När jag är som mest taggad över den stundande festen kommer mamma hem, överexhalterad, och säger att hon sett en skylt om att man kunde få följa med Götheborg på en seglingsetapp och eftersom att hon själv började jobba på måndagen så tyckte hon att det allt kunde vara ett äventyr för mig. Glöm det sa jag, men morsan vet allt hur man planterar små frön i huvudet på en. Åkte i alla fall i väg på kräftskiva till J och träffade E där, som jag genast kom mycket bra överrens med. Så vi käkade käftor och drack öl och vin om vartannat. Berättade om mina eventuella planer att åka med ut och segla, vilket alla jag berättade det för tyckte lät som en kalasbra idé. E stämde in och vi bestämde att i så fall åka ihop. Sedan partade vi all night long och jag var hemma igen i min säng runt fyra-tiden på morgonen.

Söndag - The Big Day - 17/8: Vaknade utvilad runt tio-tiden och blev nästan påhoppad av min, fortfarande överexhalterade, mor som tjatade (som alla vet att mammor kan) om att jag allt var tvungen att åtminstonde åka in till Kalmar och kolla om de har platser kvar. Efter lite tjatande (det krävdes faktiskt inte så mycket tjat eftersom fröet som hon planterat nästan slagit ut till en blomma) hörde jag av mig till E för att kolla om hon fortfarande var på, vilket hon var. Senare har jag fått höra att hon egentligen inte var så på, men att hon kände att hon inte kunde dissa mig. Tur för henne! Vi åkte, lagom trötta efter gårdagen, in till Kalmar och stapplade stolta fram till Götheborgs landgång, där vi, innan vi ens hunnit säga hej, får frågan; "Ska ni åka med eller?". Något chockade säger vi ja,kanske och får reda på vem vi ska prata med. Letar oss vidare bland allt folk som samlats runt Götheborg och hittar en tjej som blir jätteglad över att vi vill följa med. Lämnar namn och telefonnummer och får höra att pressansvarig antagligen inte kommer ringa tidigare än 17.00 samma eftermiddag. Najs, tänkte vi och bestämde oss för att åka hem till ön igen. Precis när vi kommit hem ringer telefonen. Det är pressansvarig inom SOIC som undrar om vi fortfarande är intresserade. Jajjemen och klart säger vi och får reda lite på vad det ska kosta och annat viktigt. Efter cirka tio sekunders betänketid säger vi ja och får då reda på att vi måste komma in så fort vi kan till Kalmar igen för att mönstra på. Så hem till mig, galna som två hamstrar i ett hamsterhjul och packar ihop mina grejer, mamma får skjusta in oss till E så hon får packa också. Två och en halv timme senare mönstrar vi på Ostindiefararen Götheborg - som jungmän.

Väl ombord fick vi först vänta in H och P som också valt att hoppa på i sista sekunden och sedan fick vi se oss om i fartyget. Efter halva rundan säger M att det är den rundan vi ska gå när vi går på brandpost. Jag kan tänka mig att det inte bara var i mitt huvud som frågorna; Brandpost? var började vi? var fan är vi på båten? Varför klev jag ens på? ekade. Samtidigt var vi enormt fyllda av en oförklarlig förväntan. Efter rundturen fick vi sätta igång att jobba med en gång - och fick i uppgift att ladda kanonerna. Spännande som bara den - och kul hade vi när vi försökte luta oss ut genom kanonluckorna för att packa laddningarna ordentligt. När det var gjort kom A och delade upp oss bland vaktlagen; H och jag i Barbords vaktlag och E i Midskepps vaktlag och P i Styrbords vaktlag. E fick sen byta till Styrbords vaktlag, eftersom det blivit fel från början. Klockan började närma sig avgång och vi fick se till att komma in de officiella SOICkläderna innan vi klev upp på däck för att ta farväl av Kalmar. Kändes lite vemodigt att se familjen stå på kajen och vinka av en, men samtidigt var det skitspännande att vara ombord på världens största flytande träskepp från 1700-talet...

Barbordsvakten började jobba med en gång efter att vi lämnat Kalmar och det blev cirka två timmar jobb innan det var dags att lämna över till Styrbord. God vakt hojtade vi och gick sedan ner i vår skans för att hänga upp hängkorger och krypa till sängs. Inte mycket sömn första natten, ska ärligt erkänna att jag inte var helt van vid att sängen gungade hela tiden.

Måndag 18/8: God morgon Barbord. Klockan är nu sju och det är ganska fint väder. Det regnar inte och det är inte speciellt kallt heller. Jag tänder lampan på tre. Ett, två, tre. Att sova där jag sov, precis under lysröret skulle visa sig vara effektivt men jävligt jobbigt. Ilsknare lampa får man nog leta efter! Så, dags att upp och jobba igen. Barbordsvakten gick på 08.00 och 07.55 skulle vi stå uppställda vid kapstan på väderdäck för att byta av Midskepp. Så det var bara att gå upp, äta frukost och ställa upp. God vakt, sa Midskepp och vi svarade med - God vakt skall det vara! . Och så hade man gått på igen, för att effektivt arbeta i fyra timmar. Det låter inte jättemycket, men är väldigt tungt fysiskt. Ska ärligt erkänna att jag inte riktigt kommer ihåg vad vi gjorde på måndagen - jag har för mig att mina lagkamrater började sätta segel, men eftersom jag inte hade fått någon klätterundervisning fick jag inte lov att klättra i riggen än. Detta skulle det dock bli ändring på samma eftermiddag, strax efter vi hade gått av vid 12.00 och käkat lunch kom B och hade klätterundervisning med oss. Här ska tilläggas att utbildningen började med förklaringen att det faktiskt var viktigt att man kunde klättra, så att man kunde klättra upp i stormasten och hångla. Sen fick vi se en ritning över Götheborgs segel - "ni håller händerna här, fötterna här, säkrar er inte förrens här, håll armarna raka när ni klättrar upp för puttingvanten (här ska tilläggas att puttingvanten är den del som går lite snett utåt) osv..". Sen var det bara till att ge sig upp i riggen och börja klättra. Jag klev ombord Götheborg med en liten föraning till höjdskräck - den är borta nu. När man står uppe på en plattform cirka 20 meter över havsytan får man inte vara höjdrädd. Så det så.

Efter att ha njutit av utsikten som plattformen i stormasten hade att erbjuda (och den var jävligt maffig) klättrade vi vidare ut på rået tillsammans med klättermusen O. Stod där en stund och njöt av det vackra vädret innan vi klättrade ner igen. Sedan var det klart. Nu fick vi klättra precis hur mycket vi ville. Bara till att hitta någon att hångla med i stormasten då..

Kvällspasset kom igång vid 20.00 precis som det skulle och jag tror att det var denna regniga och blåsiga kväll som mastskeppare D sa åt oss att gå upp i förmasten och fixa med seglet. Okej, sa vi och klättrade. Men jag vet inte riktigt om jag var till så mycket hjälp eftersom jag knappt nådde runt rået där jag stod. Tack och lov hade jag tre stora och starka karlar runt mig som jobbade på mycket bra. Kul/skönt bara att höra att även H var lite lätt nervös där vi stod. Jag var stundtals skräckslagen. Strax innan midnatt var vi nere igen och blev avlösta av styrbord. De hade i alla fall tur med vädret på sina vakter - det blev alltid antingen solsken eller stjärnklart medans vi alltid hade regn. Oavsett vilken tid på dygnet det var. Men det krävs barbordare för att klara av det.. annars hade det blivit för enkelt.

Vet inte om det hände så mycket mer roligt på måndagskvällen.. vi gick och la oss efter vårt andra pass och sov, lite bättre än kvällen innan, ända till morgonen.. då samma visa började igen..

Tisdag 19/8: Morgonen bestod av att underhålla båten, så vi fick fixa med att skrapa bort gammal färg på gångspelet,  pula runt på däck, fixa med diverse tampar och måla dörrar. Dörrmålandet blev min, H:s och R:s uppgift, så vi fixade fram färgburkar, penslar och markeringstejp. Lika glada var vi när H bestämde sig för att bjuda in daghemmet Trollsländan och låta dem fucka upp en hel dörr så B blev galen. Inte nog med att B blev galen - jag fick måla om dörren. Vid 10 var det fika, som så fint hade fixats fram av våra backisar (backisarna hjälper till i köket). Duktiga barbordare det där!

På kvällen sedan skulle jag för första gången stå på post enligt BURR - brandrond, utkik, roder 2, roder 1. Hamnade självklart vid roder 1 där man bestämmer, efter kaptens order, hur man ska göra små justeringar i rodret för att hålla kursen. Kändes enormt jobbigt eftersom jag aldrig stått vid rodret innan och var därför tacksam att jag hamnade med D som visste hur man gjorde. Vi sammarbetade jättebra i cirka tio minuter, då vinden försvann och vi stället skulle hålla midskepp (att rodret inte är vinklat åt vare sig styrbord, höger, eller barbord, vänster). Sedan satt vi i 50 minuter och väntade på vinden som inte kom. Postsystemet däremot funkade fint. Två slag i skeppsklockan och jag blev avbytt så att jag kunde gå brandronden. Gick ronden en gång, ner i köket, förrådet, aklivet, maskinrum, tvättrum osv - dubbelkollade på F om jag fått med allt, slog glas tre gånger och gick en vända till. Sedan var det dags för mig att byta av F som stod vid utkiken. Nu skulle jag alltså fördriva en timme med att spana efter båtar - vilket skulle visa sig vara skitkul eftersom jag såg ljus (lanternor, bojar, fyrar, land whatever) som ingen annan såg. Höll därför ett extra öga på dem och sprang till styrman stup i kvarten. Sedan efter sex slag i skeppsklockan blev jag avbytt igen och hamnade nu som roder 2, tillsammans med F. Hade skitrevligt där vi stod och inte gjorde någonting, eftersom vinden fortfarande inte behagat komma tillbaka..

Onsdag 20/8: Morgonenpasset bestod fortsatt underhåll av båten - idag fick jag kommandot över målargruppen. Tyvärr valde R att lämna vårt glada gäng för att hänga i riggen istället, så jag fick snabbt sno åt mig en ny medarbetare, F. Vet inte om han blev så glad för det, men i detta fall hade han ingen talan. Vi blev i alla fall klara med nästan alla dörrarna, så både jag och O var glada. 10-fika som vanligt, denna gång uppe på väderdäck, där solen faktiskt sken för en gångs skull.

Kvällspasset, fortfarande 20-24, bestod för min del av postvakt igen. Denna kväll fick jag dock börja som utkik, vilket skulle visa sig vara lite svårare än kvällen innan, eftersom det denna natt blåste mellan 10 och 14,6 (som var den högsta uppmätta vindhastigheten när jag stod vid rodret) meter per sekund hela tiden. Och att då stå utkik, när man knappt kan stå still själv och hålla koll på eventuella båtar är inte helt lätt heller. Men det gick - för inte att vi ska kollidera på min vakt inte. Gick sedan vidare till roder 2 och hjälpte till att styra Götheborg. Därefter var det dags för mig att stå vid roder 1, nu i sällskap av R, som pratade konstant i en timme för att hålla sig vaken. Stördes absolut inte av det eftersom han samtidigt höll mig vaken. Kapten däremot blev lite irriterad, men det la sig snabbt, eftersom vi hade en sådan kalasbra kapten! Eftersom jag denna natt hade brandroden sist på min lista hade jag även i uppgift att se till att purra styrbord och deras mastskeppare JL. Klev glatt in hos styrbordsgänget vid 23.30 och berättade för dem att det var att rekommendera att ha på sig varma kläder eftersom det blåste ganska bra uppe på däck. Gick sedan till JL och pratade lite skit med honom innan jag gick sista brandronden den natten. Uppställning vid 00.00 efter att jag slagit glas åtta gånger, önska styrbord en god vakt och sedan krypa ner på mitt golv (hade kvällen innan bytt ut hängkorgen mot golvet - gissade på att det gungade lite mindre där).

Torsdag 21/8: Jag hade fel. Det gungade inte mindre på golvet. Bara på ett annat sätt. Sedan var platsen på golvet lite sämre även ur den synvinkel att jag inte hörde när de kom in och väckte oss. Men, när man har två killar som hoppar ner på bordet över en vaknar man i alla fall. Upp i alla fall, äta frukost och ställa upp vid 07.55. Jag hade dock ett annat problem den här morgonen - jag kom knappt upp från golvet. Med träningsvärk och någon form av förskjutning av kotorna hade jag så ont att jag bara ville gråta. Läkaren sa att det bara var en lite släng av ryggskott, gav mig värktabletter och förbjöd mig att klättra i riggen. Så jag låg pall på kanondäck hela dagen, var uppe och gick som en 80årig gammal kärring stundtals. Tack och lov hade jag sådana underbara vaktkompisar, speciellt A, som kom med den bästa medicinen - ett värmade leende och en snickers, och R som satt och målade dörrar precis där jag låg. Tillslut när mitt dåliga samvete tagit överhand gick jag ner i skansen och försökte sträcka ut ryggen som jag hjälpt pappsen att göra tusen gånger. Dock är det lättare att hjälpa någon än att göra det på sig själv, så jag tog hjälp av F som faktiskt lyckades knäcka tillräckligt bra så att kotorna/vad det nu än var som fuckade sig i ryggen på mig kom tillbaka på den plats som skapats för dem och jag mådde med ens mycket bättre. Tog mig ganska mödosamt upp på däck och hjälpte till med att se till att alla tampar låg på sin plats. Lagom hårt arbete - ville gärna inte ha sönder ryggen igen..

Vi ankrade utanför Karlskrona och hade en jättemysig kväll med skeppsmusik (tack L och P!), bad, massage och många nyfikna småbåtar som hängde runt oss. En fantastisk solnedgång fick vi också uppleva. Insåg den kvällen att livet till havs verkligen är underbart - och började nu få ångest för att veckan faktiskt började närma sig sitt slut och att jag snart, fortare än vad jag ville, skulle mönstra av..

Senare på kvällen var det dags för vaktpost igen.. och nu behöver jag kanske inte förklara det fler gånger, men det stavas BURR.

Fredag - Ankomstdag Karlskrona - 22/8: Purrades av Midskepps vid sju, äta frukost och stå redo vid gångspelet vid 07.55. Det är nu som det faktiskt börjar bli svårt att gå upp. Veckan började gå väldigt sakta - alldeles för sakta eftersom jag kände mig malplacerad, kände ingen, hade svårt (tyckte jag) att komma in i gruppen och funderade fortfarande på om jag verkligen borde gjort resan över huvudtaget. Men nu var det redan fredag, ankomstdag Karlskrona och jag ville aldrig någonsin kliva av igen.  Eftersom det inte fanns så mycket att göra där vi låg tog D med oss ut i en av skeppsbåtarna så vi fick ro lite. På med flytväst och sedan var det dags att klättra ner från Ostindiefararen ner i den lilla lilla skeppsbåten. Gick av vid 12, precis som vanligt, käkade och donade med kanondäck innan det var dags för allemanstörn (allemansturn) vid 15.00, dvs att alla ska jobba. Nu skulle skeppet förberedas för ankomsten till Karlskrona. Jag, E, H och P fick även denna gång i uppdrag att rigga iordning kanonerna medans de andra fick ställa iordning utställningen, städa och pyssla med lite av varje. Fick även ta och byta om till tidenliga 1700-tals kläder innan det var dags att gå upp på väderdäck och se presentabel ut.

Vi fick ett fint mottagande i Karlskrona, vi sköt fyra skott (salut), Karlskrona svarade med tre och sen sköt vi fyra till. Shantysång och snack med kapten innan själva välkommandet var över och vi i barbord (som skulle vara lediga fredag, lördag) och styrbord kunde göra sig i ordning för en natt i Karlskrona. Så på med de snyggaste kläderna man hade med sig (hade ju faktiskt inte planerat/trott att vi skulle gå ut), sminka sig och sedan var vi redo. Drog först till The Fox and the Anchor för att dricka två öl, sedan vidare en snabbis till PM. Därefter stack vi ett gäng till Piraten där det dansades konstant i två timmar. Efter allt dansande började folk bli trötta, däribland jag, och jag mer eller mindre tvingades med till O´Learys där jag stannade typ en halvtimme, timme innan jag begav mig hem till båten igen. Låg på mitt golv och stängde ögonen vid 02.33. Vaknade sedan vid obestämd tid av att jag fick ett slag/knä/fot/liknande i njurpartiet av någon, för mig då, oidentifierad person som knölade sig mer bredvid mig på golvet. Tänkte att det måste vara H som inte kommer upp i hängkorgen och somnade därefter om.

Lördag 23/8: Vaknade runt tiotiden och insåg att personen som väckt mig på natten inte låg kvar vid min sida. Slängde ut frågan i luften om det var någon som visste vem det var som stört min skönhetsömn och fick veta av F att det varit R som sovit bredvid mig. Gjorde mig i ordning för att gå upp och äta frukost men kom på att skeppet redan hade öppnat för allmänheten och därför inte serverade någon frukost längre. Gick i alla fall upp på kanondäck, hittade lite frukt som jag käkade och gick sedan ner för att möta upp mamman och ta med henne på en guidad tur ombord. Eftersom jag inte sovit speciellt bra på natten var jag skittrött där på förmiddagen och blev kommenderad i säng igen av morsan. Sagt och gjort, jag gick ner och la mig igen. Denna gång låg faktiskt den ordentligt bakfulle/trötte R bredvid mig så jag kröp försiktigt ner och försökte somna. Det var dock lättare sagt än gjort eftersom jag frös rejält. R måste antagligen legat vaken eller blivit väckt av mig för han frågade om jag frös och erbjöd sig att dela filt med mig. Så där låg vi, R och jag under samma filt och sov som små grisar. Vid fyra, halv fem snåret blev jag väckt av S som undrade om jag ville med och käka innan det var dags för en guidad tur till repslagarbanan. Följde med och åt och åkte sedan iväg och lyssnade på ett mycket intressant föredrag om det gamla varvet i Karlskrona.

Väl hemma på båten igen bestämde sig några för att gå ut igen, medan vi som valde att stanna hemma tänkte kolla på film. Jag och F gick ut på stan en sväng för att inhandla proviant till filmen (gooodis!) och gick sedan tillbaka igen. Hamnade nere i skansen tillsammans med F och E, snackade lite och insåg sedan att vi var för trötta för att se på film. E och jag spelade istället tärning med O och några till, sedan gick vi och la oss. En lagom lugn och trevlig lördagkväll, tillsammans med trevliga människor på, jag säger det igen, världens största flytande träskepp från 1700-talet..

Söndag - avmönstringsdagen - 24/8: Uppe med tuppen klockan sju för att jobba.  Barbord hade arbetsvakt och jag blev visad till, enligt A utmärkta lapp, tält 1, dvs biljettförsäljningen. Skulle stå där en halvtimme, sedan få gå till tält 2, souvenirkassan, vilket jag också gjorde. Efter en halvtimme där kom lappen till mig och jag gick och bytte av vid kapstan på kanondäck. Sedan hade klockan slagit lunch och jag blev avbytt så jag kunde käka. Väl tillbaka typ 20 minuter senare hamnade jag vid landgång 1, påsläpp. Bytte sedan till landgång 2, "avsläpp". Nu till det som var/blev ganska komiskt. Enligt A:s lapp skulle man efter landgång 2 gå till ... just det, tält 1. Så det var bara att traska tillbaka till tältet för att stå där i en timme till. Efter det fick jag byta till kanondäck igen.. vilket innebar att jag gick runt på samma ställe hela eftermiddagen. Klockan började närma sig avfärd för mig och L:s del, så jag fick tillåtelse att packa ihop mina grejer och säga hej då till alla. Kändes sjukt jobbigt att säga hej då, speciellt när alla ville att man skulle vara kvar en vecka till. Lovade därför att komma ner till Ystad och ta emot dem fredagen därpå. Mönstrade av mellan 18 och 20 på kvällen, blev väskvakt då L gärna ville hjälpa till att göra iordning skeppet för avfärd. Mötte runt 20tiden upp L:s mamma och bror som jag skulle få åka med, och lämnade våra väskor i bilen. Gick sen tillbaka till Götheborg och hängde bakom vaktlaget tills vi tämligen tvingades att gå av, strax innan besättning skulle tacka Karlskrona för den gångna helgen. Stod sedan på kajen när Götheborg kastade loss och såg henne och alla mina nyfunna vänner lämna Karlskrona..

Åkte hem strax efter halv tiotiden och var hemma hos lillasyster i S runt 23. Snackade en stund om resan och gick därefter och la mig på hennes soffa. Kunde först inte somna för att: 1. underlaget var för mjukt (har man sovit på ett golv i nästan en vecka så har man). 2. sängen gungade inte (sjukt jobbigt!) och 3. det inte luktade tjära. Det slutade med att jag somnade med ansiktet gömt i min crewtröja, så jag åtminstonde kunde känna tjärdoften..

Så, då var man hemma efter en vecka till havs. Detta måste ha varit det bästa jag gjort i mitt liv och jag är så tacksam att jag genomförde denna resa! Detta har varit ett äventyr som jag aldrig kommer att glömma!

Det ska också tilläggas att jag åkte till Ystad på fredagen (29/8) och kom hem den 30/8 (se igår, eftersom det tagit mig en vecka att samla ihop alla intryck och hela upplevelsen till ett enda blogginlägg). Hade det kanonkul i Ystad, även om mitt vaktlag var på vakt på fredagkvällen. Det resulterade i att jag hängde på båten och tittade på film istället :)

Nästa helg bär det av mot Göteborg där det vankas stor fest för alla som varit med under sommaren, Hönsafesten, here I come!

Två saker är säkra.
1. Ni som inte varit med på resan kommer aldrig att förstå hur jävla häftigt det var att segla med Götheborg - hur mycket jag än försöker förklara. Hon måste helt enkelt upplevas! (Däremot hoppas jag att detta inlägg ger er en liten känsla ialla fall.)
2.Den andra saken som är säker är följande. Detta gör jag utan tvekan om. Även om det tar mig halvvägs till Kina..

Sen finns det säkert någon som undrar om det inte fanns någon kärlek på båten. Jodå, visst finns det kärlek. Fick jag uppleva någon då? Ja. Seriöst kärlek? Nää, men varma leenden, blickar, oändligt med kramar och mys räcker långt.
Speciellt dagen efter en kanonfest på stan, uppe på förmastrået mitt i natten eller bara en trött torsdagseftermiddag..

Nu ska jag faktiskt ta och sova. Undrar ni något mer är det bara att fråga :)