Ännu en dag.
Det är fortfarande konstigt. Men min chock har lagt sig. Tills jag ser alla hälsningar. Då kommer den igen. Sanningen. Att det är sant.
Och det är åt helvete. Åt helvete med allt.
Den som väntar på tillfälle förlorar tid..
Men dag gick det inte. Idag berörde ert vidriga öde mig mer än det någonsin gjort innan. Jag kan inte i ord beskriva hur synd jag tycker om er, och hur ofattbart detta är för mig att förstå. Hur ofattbart det måste vara för er att förstå. Jag tänker på er nu. Det som mest kan liknas vid en jävligt dålig mardröm är er verklighet.
Och det är åt helvete.
Den andra evigheten
Är i väg på praktik i Växjö nu och har inte tid till något annat än plugg och jobb, hur tråkigt det än låter. Men det är min simpla ursäkt till varför jag inte skirver här varje dag. Det och för att det bara händer tråkiga saker.
Dra tillbaka till Växjö om ett par timmar, innan dess ska jag hinna städa av det värsta här. Trivs faktiskt ganska bra i Växjö nu, det har blivit mycket bättre med två handledare nu. Ska gå hela veckan (den här korta, underbara veckan) med min andra handledare och det känns jättebra! Lika mycket som jag hoppas att veckan blir bra hoppas jag helgen blir bra :) Mer än så tänker jag inte berätta nu. Vi får se helt enkelt. Men jag hoppas på det bästa.
Vet också att jag lovat det där inlägget om 2010. Men det kommer. Kanske. Jag vet inte.. någongång kanske :P
Det har ju för bövelen hunnit bli februari nu! Herregud, var tog januari vägen?
Igår hade jag ett jobbigt samtal. Det kändes i magen sen. Även om det var ett bra samtal, för du lät mig höra precis det jag behövde höra. Men jag kommer sakna det. Väldigt mycket. Idag känns det tomt. Och det känns skönt att du inte är mer än ett telefonsamtal bort. Men en sak är helt säker - We´ll always have Paris..
