This became a fucking jävla deppdag.
Jag har varit hårt nöjd hela jävla dagen. Det började faktiskt redan igår. Efter månaders av letande hittade jag äntligen den perfekta julklappen till min lillasyster, som jag vet att hon skulle älska. Och då menar jag det. Det var inte bara något som hon kanske skulle gilla. Jag visste att hon skulle gilla det. Så jag fick den där varma känslan i bröstet igår, den där varma känslan som säger att man hittat rätt. Ungefär som när man blir kär och alla pusselbitarna faller på plats. Så kändes det. Helt jävla bra helt enkelt.
För tjugo minuter sen ändrades det helt.
Jag berättade för far min, stolt som tuppen, vad jag hittat och förväntade mig nästan att Guds alla änglar ska kliva ner från himmelen och prisa mig för att jag är en sådan omtänksam syster. För jag har verkligen letat i månader. Men, änglakören vände i Guds farstu när pappa berättar att han redan köpt en sådan för flera månader sen. Maaah! Och jag som kände att det skulle blivit en perfekt gåva, syster till syster. I och för sig är det jättebra att pappa köpt den, men visst fan känns det surt nu när jag letat så jävla länge efter en sådan. Så nu är det bara depp över det. Blev faktiskt lite ledsen. Men men. Det är väl bara att leva med. Synd bara att jag inte får ett bra tillfälle nu att berätta för syster hur jävla mycket jag letat efter just den här grejen. Så: Maaah! Imorgon blir det att lämna tillbaka. Får väl helt enkelt ta till reservplan 1. Fast det känns jävligt surt att pappa tänkte likadant..
Sen uppdagades problemo numero dos. Tentajäveln ska vara inne på fredag. Och jag som hade hoppats på att ha åtminstonde hela helgen på mig att skriva den. Nej icke sa Nicke, varför skulle jag få det? Klart att vi ska slå ihop tentaplugg, inlämningsuppgift och praktik samtidigt. Att jag inte tänkte på det! Äh, det är väl så högskolan är, jag är väl inte beredd bara. Och eftersom kvällen nu blev en liten deppkväll så känns det mycket jobbigare än det gjorde när jag vaknade på morgonen. Så jag ska sitta nu en stund och skriva tänkte jag. Om jag kunde bli klar med en lite del av tentan vore det ju bra. Och försöka komma i säng någotsånär skapligt. Jag ska trots allt infinna mig på jobbet vid 07.00 imorgon. Heldag igen. Jag vill nog aldrig jobba 100% (dock vill jag tjäna som om jag jobbade 110..). Eller ja, det löser sig nog med skridskor, bara det blir is.
Och bara för att det blev en jävla skitdag saknar jag honom ännu mer..
Min absoluta favorit-tecknadeserier-fyrarutor!
The depressed stance.
So true!
