One of my kind

Idag mötte jag ännu en gång mina enkla och bisarra demoner. Det är lika jobbigt varje gång eftersom jag varje gång ställs inför det jag skäms för mest. Men det är bara att ta tag i dem och jobba med dem. För nu ska de bort en gång för alla. helvete också.

Kommer inte igång att plugga till tentan. Tror att det bästa vore om jag kunde låsas in i ett tyst vitt rum och att ingen låste upp dörren innan fredag. För nu börjar det känns mycket dåligt. Nu är det dags att börja läsa. Ordentligt. det får bli ett kapitel ikväll, sen blir det sängen. Imorgon är en ny dag.

Ska träffa M på torsdag efter hennes tenta. Vi är väl ungefär lika väl förberedda, men det ska gå bra, för vi ska plugga som små apor med blöjveckseksem :) haha!

Imorgon mönstrar han på sin båt. Nu börjar det kännas jobbigt att han ska vara borta så länge ifrån mig. Jag tycker att det räcker nu och vi har bara varit ifrån varandra i två veckor nu. Usch, jag vill faktiskt att han kommer hem nu.

Vet inte vad jag mer ska skriva. Känns som jag tömt ut det mesta. Även om jag hade kunnat skriva en uppsats om alla tankar som krockar som radiobilar i huvudet på mig just nu.


Blev det en bra dag med nya insikter och en starkare motivation till förändring?
Eller blev det bara en skitdag med tentaångest och saknad?

Jag tror jag väljer det första.


Tackförmigochgodnatt!