One of my kind

Jag var inte sämre än de femhundratusen människor som samlats i Stockholm eller de X antal miljoner människor som följde kronprinsessan Victorias och Prins Daniels bröllop via TV. Jag var inte sämre än att jag fylldes av en otrolig lycka och kärlek för dessa två människor som jag inte känner, även om det igår kändes som vi alltid känt varandra. Och jag inte sämre än att jag tillät tårar av lycka rinna ner för mina kinder. Om och om igen. När de sa Ja till varandra, när Daniel grät i kyrkan, när Björn Skifs och Agnes sjöng, när Victoria höll sitt tal till svenska folket, när de kysstes första gången, när kungen, Daniels pappa höll tal och vid bröllopsvalsen. Men det absolut mest fantastiska var Daniels tal till sin prinsessa på middagen. Jisses, de som inte tyckte om den killen nyss, gör nog med största sannolikhet det nu. Fantastiska bröllop, underbara tal, lycka och kärlek som sken mer än solen.
Sannerligen Prins Daniel - störst av allt är kärleken. Det måste jag säga att ni bevisat, en gång för alla.

Sverige, och jag, har hamnat i en kärleksyra som jag sent vill lämna!

Här är en fin liten bit, och missa för Guds skull inte barnkören på slutet - det bästa i hela klippet!