One of my kind

Igår hade jag en superkväll! Gick av från jobbet igår morse klockan sju, cyklade hem i racerfart och försatte mig själv i sömn så fort det gick. Sov fram till 14.45 när raring ringde och väckte mig, blurrade med henne en stund och gick sen upp för att beskåda det astråkiga vädret. Gick ut på balkongen för känna hur ruggigt det var och kom snabbt fram till att det inte under några som helst omständigheter skulle gå att ha den klänningen jag tänkt ha (eller jo, det hade gått, om jag hade stått ut med att drabbas av hypotermi) :). Så det fick bli jeans och nya topen istället. Käkade och gjorde mig i ordning tills 16 snåret då Taxi Åkerby (aka pappa och lillebror) anlände och körde mig till Borgholm. Var framme halv fem ungefär, kollade läget och hängde med pappsen och brosan som skulle käka eftersom inte insläppet skulle börja förrens 17.00. Dock var det sådan kö på restaurangen att jag valde att gå bort och ställa mig i min Winnerbäckkö istället och vänta på insläppet. Väl inne tog jag en öl och träffade några bekanta som jag satt och samspråkade med medan Love Antell spelade (mycket bra!!). En kort paus, sedan tuffade Dundertåget in och gjorde oss glada med att berätta att de feta åren är förbi. Inte lika bra som Love Antell, men helt okej. Hittade min Madde i vimlet och tillsammans med henne och hennes karl lyssande vi på Ane Brun och hennes sköna låtar. Absolut bäst var True Colors, men det kan ju ha att göra med att det är den enda låt jag känner igen :). Träffade J också, stod och pratade en stund och sedan tappade vi bort varandra i vimlet. Laleh spelade också innan Winnerbäck tog plats på scen och körde gång sin två timmars konsert med Timglas. Madde och jag knölade och bökade med massor med människor för att få några bra bilder där vi stod :) Hela konserten med alla sköna låtar och mycket stämning avslutades med en publik som hoppade i takt till Jag får liksom ingen ordning.

Underbar, helt fantastisk och magisk kväll som det lätt var värt att vänta sex år på! Men nu har jag fått blodad tand och kommer försöka gå på fler konserter med Winnerbäck i fortsättningen. Han är bra på skiva, men magisk live!

Efter konserten skjutsade lillasyster in mig till stan och jag gick och la mig med en gång för att försöka ta tillbaka lite sömn. Det ville dock inte min kropp och skalle eftersom den tyckte att 07.00 var en lagom tid att vakna idag. haha! Så det blir en lugn kväll ikväll, med lite tvättstuga och så. Tänkte lägga upp några av de 357 (!!) bilder jag tog igår :)

Så- alltså. Narkotika equals "en väldigt bra stämning"?

Tillåt mig: HAHAHAHAHAHA!
HAHAHA!
HA!

In the end, it´s still me. And I kind of like me.

En av världens coolaste ordsammansättningar måste vara
hyperneuroakustiska diafragmakontravibrationer.

Idag blir det en dag fylld av tvätt, städ och Spotify. Ska äntligen ta tag i att dammsuga av här (för nu börjar det ser för jäkligt ut :P). Det blir några vändor ner i tvättstugan också. Annars ska jag ta det lungt idag, jobbade natten till idag och ska jobba delad tur imorgon. Men sen är det bara fyra nätter kvar till Winnerbäck! Och, oj så mycket jag ser fram emot det! Snart är sex års väntan över! (Självförvållat, ja. Men det spelar ingen roll!)



Idag är en riktigt bra dag. Allt klaffar. Det är så det ska vara varje dag! :)

Min mamma läser min blogg. Blir man inte till sig av glädje då? :)

Igår tog jag bussen hem till min ö och följde med till stranden som jag spenderat alla mina 22 somrar på! Låg i farmors bunker, åt glass och brände mig på benen. I ärlighetens namn fanns det nog inte mycket som kunde göra gårdagen bättre! :)

Nu jag ska ge mig iväg till jobbet, ikväll en enkeltur 14.00 - 20.00. Sen är det ett arbetspass mindre kvar till Winnerbäck! :)

Favvo. Det måste ju vara jag! :D

Idag har jag jobbat så det står härliga till! Skulle gå bredvid och se hur det ser ut på nya jobbet mellan 7 och 14. Runt nio kom chiefen in (tillika mooorsan) och undrade om jag kunde gå en kväll också. Lika bra tänkte jag och tackade ja till mer pengar :P Fick även ta en 8.15 - 15.30 tur imorgon. Hurra! Efter jobbet ska vi iväg och fira farmor som fyller år imorgon. Därefter blir det lite mys med tjejerna! :)

Träffade min Madde och hennes görsöta tös också! Härligt att se dem - det är ju trots allt typ en evighet sen sist! Men nu ska vi försöka ses mer! Lycka!

Nu ska jag ta det lite piano, slötitta på TV innan det är dags att sova. Mamma kommer och hämtar mig vid 08.00 imorgon, eftersom jag fick punka på cykeln idag så kan jag inte cykla till jobbet innan det är åtgärdat. Hurra kanske?

Tack för idag!

©Hanna

Uppe med tuppen klockan 7 för att tvätta (igen). En av tvättmaskinerna la av igår så min ljusa maskin blev bara blöt. Så den fick sig en omgång till nu på morgonen :) Vid tiotiden kom raring hit, kaffe och lite skitsnack innan vi gjorde stan som aldrig förr. Tog Kalmarestad cirkulärt; började på Retrå, sedan förmedlingscentralen utan napp. Bilen gick vidare till IKEA där det blev köksdrömmar, en skål och en kruka och en lunch på det. Efter IKEA begav vi oss ner på stan, bytte halsband till rarings lillasyster och shopping på Gina innan vi tog över kvarnholmen och riktigt shoppade loss på rean på HM. För min del blev det en tubtop, ett halsband och en blomma att förgylla min top med. Därefter blev det en sväng bort till Åhléns och Indiska, där jag mer än gärna gjort av med pengar (om jag hade haft några :P). En present till Far blev det i alla fall. Asnajs!

Härliga underbara måndag! Idag känns allt bra. Så bra att alla hjärnspöken får gömma sig i garderoben idag! :)

Nu blir det disk och sedan en promenix. Beach 2010 har jag redan gett upp, but I have to look fabulous in my new top! :)

Dagens låt:

Skickade in min sista tenta för snart en timme sen. Känns så skönt att det är klart nu och att det faktiskt inte går att göra mer. Annars hade jag väl suttit här och pillat fortfarande.. :)

Nu ska jag bege mig ut på balkongen, mina trädgårdsmöbler (eller balkonmöbler nu för tiden) ska få sig en uppfräsching! Blir antagligen lite jobb nu på eftermiddagen också. (Är man en snål fan så är man!)

Ikväll kommer G och tar en öl med mig för att fira sommarlovet! Hurra!

Eftersom det nu är officiellt sommar på min planet, bjuder jag på några bilder jag tog förra våren.

Nu ger jag upp hemtentan för ikväll i alla fall. Har bara en grej att skriva om nu, sen är det klart - äntligen!
På fredag är det äntligen sommarlov. Ett välförtjänt sådant. Jajjemen. Men samtidigt som jag ser fram emot den här sommaren mer än jag gjort på länge, känns det pungtråkigt att vännerna drar tillbaka hemåt. Förstår jag? ABSOLUT!! Suger det? JAPP! :D

Usch och fy. Det är så mycket tankar som far i huvudet på mig nu. Gör jag rätt? Vill jag detta? Och om jag vill detta, är jag helt jävla hundra på det? Fan tjejer, har ni inget annat att problematisera om - varsågod, jag är som ett enda stort problem att sätta tänderna i. Ena dagen känns allt självklart, nästan - ja, inte lika självklart. Men det kanske ska vara så? Antagligen. Men det är väl för att det är jobbigt.

Ikväll ska jag ge det ett ärligt försök att komma i säng innan midnatt.
Så det är väl bara att börja försöka nu.

Go´natt

Har ont i nacken något helt galet! Om någon är sugen på att massera är det bara att pallra sig hit och knåda! Är i stort behov av det! :)

Idag har var varit första dagen på länge i skolan. Först en mindre rolig föreläsning, sedan en MYCKET bra förläsning om en ung tjej som fick en stroke som 19åring. Efter det blev den sen grupparbete och allmänt flum som det alltid blir när vi hänger - vi i gänget :) The pluggcrew :P

Appropå den här föreläsning med den här tjejen som var så ung. Det får en att tänka till lite på allt som är bra (och mindre bra) i ens liv och vilka möjligheter man har att förändra sin livsituation om man inte är nöjd med vad man har. Det istället för att bara sitta och gnälla över att man inte har det bra. Som sagt, som nittonåring fick den här tjejen en stroke efter att ha sträckt pulsåldern vid ett fall. Nitton år gammal. Det var jag för två år sen. Det är min syster nu. Doktorerna sa till henne att hon varken skulle kunna rida eller gå igen. Idag, tio år efter olyckan, stod hon framför oss och berättade om hennes olycka och vägen till idag. Färmst pratade hon om sjukhusvistelsen och hur hon upplevt bemötandet från sjukhuspersonalen. Och tyvärr kom hon med skrämmande uppgifter. Sjukhuspersonal som inte bryr sig, som inte berättar för familjen vad de ska göra, rehabpersonal som berättar hon henne att hon är för frisk för rehabilitering. Och det är pinsamt. Man skäms, både för sjukvården och för sin egen kår. Så, nu är det väl upp till oss. Att behandla våra framtida patienter på ett bättre sätt, så att framtida sjuksköterskestudenter slipper höra sådana här historier. Men föreläsningen gav mig även en tanke om hur bra man har det, att jag kan kliva upp på morgonen och klara mig helt själv. Att hela min kropp fungerar som den ska, att jag är "normal". Hur tacksam man kan vara att hela familjen mår bra, men även hur skört livet är och hur snabbt allt kan ändras. Det kommer nog bli lite lättare att ta tag i diskberget nu..

Det finns mycket mer jag vill skriva av mig, det är mycket som jag skulle vilja få ur mitt hjärta, men jag vet inte. Jag tänker och ältar och pratar med de jag litar på. För mer än så vill jag inte ta här. Det är helt enkelt för känsligt just nu. Helst vill jag skrika och hoppa jämfota tills ångesten lagt sig. Men det blir till att tag i disken istället.