One of my kind

Om livet bara gick åt mitt håll skulle jag vara glad. Då skulle jag alltid orka med skoluppgifterna och kasta mig över dem i rasande fart, jag skulle vara så sjukt smart att jag bara behöver läsa saker en gång för att det sedan skulle fastna och jag skulle kunna skriva MVG på alla mina prov. Om jag hade gjort det, hade jag fått MVG i alla mina ämnen, som jag sen hade kunna söka till högskolan på. Och jag hade kommit in på läkarlinjen. Sen hade jag blivit AT-läkare, ST-läkare och senare överläkare och tjänat skitbra med pengar. Om livet hade gått min väg hade jag aldrig varit arg utan anledning, alltid känt mig utvilad och pigg att möta en ny dag och jag hade haft tid för allt det där som jag vill göra och alla som jag vill träffa. 

Jag hade kunnat göra allt.

Men, som livets sanning ofta påminner mina drömmar om - livet är inte någon dans på rosor. Men det kanske är det som är poängen? Att livet inte ska vara det. För hur ska man annars kunna lära sig av det som en gång gjort ont? Om du aldrig begick några misstag, eller blev sårad - utan att allt du gjorde var perfekt och rätt, hur skulle man då kunna växa upp som människa? Och hur skulle du veta att du verkligen var lycklig om du aldrig fick känna hur ont det kan göra att bli sårad eller att såra någon. Och hur skulle man lära sig det som var rätt om man aldrig gjorde fel?  Det är mycket som man ska lära sig på livets stig, och även om det känns jobbigt att vandra stigen, ser jag mycket fram emot att få upptäcka, uppleva och lära mig nya saker. För det är väl det livet handlar om?

Att skapa sig själv.

Skola och gymmet idag. Efter gymmet var vi iväg och solade, mycket behagligt. Sen hem till E för att käka och snacka lite skit. Efter det åkte jag hem till min M igen och några timmar senare var det dags för hemfärd. Hem till lillebror och gjorde lite mat. Sen hamnade jag här. Så nu väntar jag bara på att tvättmaskinen ska bli klar, sen ska jag gå och lägga mig. Hoppas att eran dag har varit bra.