I väntan på..

..Ibland har jag sådana där dagar. Sådana dagar när jag väntar. Väntar på att något ska ske, att det ska bli på riktigt, att pusselbitarna ska falla på plats. Idag är en sådan dag. Det är regnigt och kallt äckelväder ute och jag saknar solen som gjort mig sällskap den senaste veckan. Grått ute, grått inne kan man säga. Och när det är grått och tråkigt ute, då funderar jag. Då är jag i väntan på.. allt det där.

Igår tyckte vår lärare att det var dags att berätta för oss att vi nästa vecka gått halva terminen. Att det bara är en halv termin kvar innan vi är färdiga. Och just nu finns det inte en enda molekyl i kroppen på mig som tycker att det ska bli kul att sluta. Just nu hade jag tyckt att det hade varit trevligt med tre år till i skolan. Så jag hinner lära mig allt jag borde kunna.

Idag är en sådan dag. När det känns som om jag inte kan någonting.
Idag är en sådan dag. Som jag borde sitta och plugga till NKSEtentan, men det känne lika roligt som att springa in i ett brinnande hus eller att äta bajs.
Idag är en sådan dag. När TVn lägger av mitt i Grey´s och jag vill gå upp i atomer för att det är en sådan dag.

Idag är en gnällig dag. Det är helt enkelt en sådan dag.
Vi får hoppas att imorgon blir bättre.



(Men såklart. Allt är inte skit. Långt ifrån. Jag ska påminna mig om det nu)

Mello

Nu har det dragit igång. Mello. Det bästa med hela året som P uttrycker sig. I lördags var det dags för första deltävlingen. P och jag drog ut till goda vänner i Lindsdal. Rolig historia det. Eftersom vi inte lyckades speciellt bra med någonting efter att P kom hem från jobbet, så hann vi inte äta någonting, utan fick springa till bussen med tomma magar. Tack och lov var bussen ett par minuter sen, så vi sprang in på macken och köpte korv. Väl på bussen satt vi glada och nöjda och höll nästan på att missa att vi kommit till Lindsdal. Klev av bussen en eller två stationer för tidigt och gick vilse i Lindsdals bostadsområde. Ut på stora vägen och leta upp vart vi skulle med hjälp av gpsen i mobilen. 20 minuter kvar till starten och nästan 4 km att gå. Som sagt, ut på stora vägen och gå gå gå. Inte speciellt uppskattat av bilisterna, men vi traskade på. 20.20 ringer vännerna efter oss och frågar var vi tagit vägen; var vi på väg till månen? Då har vi gått i nästan 40 minuter. Så, ni kan ju tänka er hur härligt det var med en 40 - 50 minuter lång promenad i 14-16 minusgrader. JÄTTEMYSIGT!

Väl framme i värmen hade våra kära vänner spelat in deltävlingen, så vi slapp att missa allt. Superbra! Så vi kunde alla se det tillsammans, och var roligt vi hade! Allt ska kommenteras, kläder, sången, musiken, uppträdandet. Jag har ju aldrig tittat på mello på så sätt, jag har kanske möjligtvis sett en eller två deltävlingar och sedan finalen. Men I LOVE IT! Det är så jäkla roligt! P tycker ju att det är det bästa som hänt sedan hjulet. Mello, mello, mello. Men jag börjar förstå vad det är som lockar så. Det är nog gemenskapen. Och den är mysig.


Nu sitter vi i skolan och går igenom artikelmatriser. Det är ungefär lika roligt som det låter. Men det går, vi får ju i alla fall lite bra tips på vad vi ska tänka på ang. C-uppsatsen. Just nu finns inte så mycket i huvudet annars, det är bara C-uppsats! :P


RSS 2.0