One of my kind

Har ont i nacken något helt galet! Om någon är sugen på att massera är det bara att pallra sig hit och knåda! Är i stort behov av det! :)

Idag har var varit första dagen på länge i skolan. Först en mindre rolig föreläsning, sedan en MYCKET bra förläsning om en ung tjej som fick en stroke som 19åring. Efter det blev den sen grupparbete och allmänt flum som det alltid blir när vi hänger - vi i gänget :) The pluggcrew :P

Appropå den här föreläsning med den här tjejen som var så ung. Det får en att tänka till lite på allt som är bra (och mindre bra) i ens liv och vilka möjligheter man har att förändra sin livsituation om man inte är nöjd med vad man har. Det istället för att bara sitta och gnälla över att man inte har det bra. Som sagt, som nittonåring fick den här tjejen en stroke efter att ha sträckt pulsåldern vid ett fall. Nitton år gammal. Det var jag för två år sen. Det är min syster nu. Doktorerna sa till henne att hon varken skulle kunna rida eller gå igen. Idag, tio år efter olyckan, stod hon framför oss och berättade om hennes olycka och vägen till idag. Färmst pratade hon om sjukhusvistelsen och hur hon upplevt bemötandet från sjukhuspersonalen. Och tyvärr kom hon med skrämmande uppgifter. Sjukhuspersonal som inte bryr sig, som inte berättar för familjen vad de ska göra, rehabpersonal som berättar hon henne att hon är för frisk för rehabilitering. Och det är pinsamt. Man skäms, både för sjukvården och för sin egen kår. Så, nu är det väl upp till oss. Att behandla våra framtida patienter på ett bättre sätt, så att framtida sjuksköterskestudenter slipper höra sådana här historier. Men föreläsningen gav mig även en tanke om hur bra man har det, att jag kan kliva upp på morgonen och klara mig helt själv. Att hela min kropp fungerar som den ska, att jag är "normal". Hur tacksam man kan vara att hela familjen mår bra, men även hur skört livet är och hur snabbt allt kan ändras. Det kommer nog bli lite lättare att ta tag i diskberget nu..

Det finns mycket mer jag vill skriva av mig, det är mycket som jag skulle vilja få ur mitt hjärta, men jag vet inte. Jag tänker och ältar och pratar med de jag litar på. För mer än så vill jag inte ta här. Det är helt enkelt för känsligt just nu. Helst vill jag skrika och hoppa jämfota tills ångesten lagt sig. Men det blir till att tag i disken istället.

Haha, det här är glädje!

Hejsvejs Anonym!

Jag får absolut ta och svara på ditt meddelande, sen vore det kul om du berättade vem du är :)
Jajjemen, nu har jag flyttat och håller på för fullt att fixa och dona, flyttar grejer fram och tillbaka och härjar som bara jag kan. (Och eftersom du tycker att det ska bli spännande och se hur det ser ut, så antar jag att vi känner varandra. Jag tror också att du är tjej :) )

Visst är det lite tråkigt att bo här alldeles själv, men det är faktiskt skönt också. Jag får ju göra som jag vill! :) Så, även om det är jobbigt just nu att inte ha familjen nära, så är det faktiskt så att man vänjer dig. Men just nu sitter jag mest och tittar på TV, överkonsumerar Facebook, diskar och funderar på vilka knasiga människor som man kan samla ihop i Uppsala och sätta i ett och samma TV-program. För helt ärligt. Det enda som är kul ikväll är Helge Skoog. Helge Skoog är i och för sig alltid rolig.

Så, jag hoppas att det svarade på ditt inlägg, och jag ser med glädje fram till att få veta vem du är! :)

Puss och kram

____________________________________________________________________________

Dagen har varit kort och roligare än på länge. J fick ett glädjefnatt idag, vilket gjorde mig så glad i själ och hjärta att jag tror jag log ikapp med solen. Och på tal om solen, det har faktiskt tittat fram idag och sagt hej. Underbart!

Spenderade eftermiddagen i Borgholm på möte tillsammans med lillasyster. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Jaha, passar nog bäst. Aja, blähabläha.

Nu blir det lite disk, tvätt och sedan tror jag att det får bli en liten promenix, medan jag väntar på arbetet från Svesse! Vi är coola! :)

Ska försöka skriva några rader nu då :)

Dagen började med ett trevligt besök av far och bror som kom hit med mat så att jag inte skulle svälta ihjäl :) Sedan begav jag mig på cykel till skolan för muntligt seminarie. hoppas att det gick bra, hade varit snopet att behöva göra om det, haha. Vännerna tycker kursen är tråkigare än det mesta och jag kan väl inte mer än hålla med dem. Det hade räckt med att få höra en gång att det är viktigt att se till hela människan och inte bara till sjukdomen och att hälsa är högst individuell. En, max två gånger. Men nu har vi sagt samma sak i en vecka och ska traggla det i fyra till. Give me a break.

Flyttade i helgen. Ägnade hela lördagen åt att flytta grejer och gå på IKEA. Än är det inte klart på långa vägar, men jag trivs helt okej i mitt lilla skyffe. Om det inte hade varit för denna förbannade separationsångest. Undrar om det här var rätt val, om jag är mogen att göra detta ännu. Har jag gjort rätt val? Jag vet inte. Kanske. Med största sannolikhet. Men någon kunde väl berättat att det skulle bli så här. Då hade jag kanske väntat. Men å andra sidan trivs jag bra här i min lägenhet ensam. Det är skönt att gå och pula, och det är mysigt att fundera på vad jag ska ha för gardiner, mattor, lampor osv. Då är det lite skoj det här med att ha blivit stor och skaffat eget hem. Men när det blir mörkt och tyst, då kryper sig ångesten på, då är det inte lika kul att vara ensam. När man börjar sakna sällskapet av föräldrar och syskon. Men det ska gå. Och annars är det bara att flytta hem igen. Men hu vad jag uppskattade besöket igår, det behövdes verkligen precis just när jag fick det.

Har lite andra hjärnspöken som inte låter mig vara i fred också. Jag vill inte vara ensam. Jag vill vara någons och jag vill ha någon. Jag vill älska villkorslöst - men inte till vilket pris som helst. JAg visst vad det var jag gav mig in på, och jag trodde inte att det skulle känns såhär, men nu gör det det och jag vet inte vad fasen jag ska ta mig till med känslan i magen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Vi får väl se hur det går.
Det har däremot blivit tydligt hur fantastiskt viktiga ni är kära vänner. Jag är väldigt glad att jag har er, allihopa. För jag hade haft det olidligt tråkigt här i Kälma om ni inte funnits här och förgyllt mina dagar. Jag är väldigt glad att jag träffat er. Mahämaha, det känns som om jag är inne i värsta PMSveckan, känner mig riktigt blödigt!

Sen är det fler hjärnspöken som jag stoppar in i ett hål och tar itu med en annan dag.
Nu blir det nog lite gardiner som ska sys, sedan disk, tvätt och sen är det kväll.

I fröseke har det brunnit två gånger på 17 år. Har vi med en pyroman att göra?