One of my kind

Sen en tid tillbaka har jag läst Malin Wollins blogg Fotbollsfrun.

Och jag måste säga, den blir nog bara bättre och bättre för varje dag! Malin har ett asskönt sätt att skriva (jag vill också kunna!!) och sättet som hon tacklar alla de kommentarer hon får från folk gör att jag får ont i magen av skratt varje gång! För jag kan inte låta bli att tänka; Om man nu tycker att Malin skriver så förbannat dåligt, om helt fel saker och att man stör sig på vad hon tycker - Sluta läs hennes blogg då! För om du inte vill bli provocerad har du ett val att låta bli. (Sen tror ju jag iofs att folk egentligen gillar Malins blogg, men att de är sådana surkatar som måste ha något att gnälla över, för det går ju fan inte att vara glad heeeeeela tiden - och något måste man ju faktiskt klaga på!) Och jag förmodar att det är vuxna människor, som inte växt upp under en sten i de djupa småländska skogarna, som läser hennes blogg borde väl de förtusan veta att alla människor får tycka som de vill. (eller så har jag helt fel och så är det jag och ett gäng vandrande pinnar som läser Malins blogg).

Eller? Är det jag som missuppfattat det? Så kanske är fallet, men jag tycker i alla fall att Malins härligt ironiska sätt att se på samhället och det som händer runt omkring oss är galet roligt! Och jag hoppas för allt smör i Småland att hon aldrig slutar blogga (eller ja, ialla fall inte de närmsta hundra åren). Bli folk provocerade är det deras problem. Och helt ärligt, vill man läsa något som upprör kan man väl läsa en bok om andra världskriget, förbanna sig över att Sex and the City 2 inte kommit ut på DVD än eller att Facebook lade ner ett par timmar i förrgår.. det är ju upprörande på riktigt.. 


You rock Malin!